johannasofialouise

På facebook läste jag nyss om folks hat mot åskan.
själv älskar jag den, det har jag alltid gjort och jag har spenderat många timmar liggandes på en kall dyna på en altan byggt av papi och lyssnat och sett blixtrarna över åkern.
Ikväll lyssnade vi i soffan, liggandes i sked med dörren öppen så vi kände doften av regnet.

Nu ett filmtips innan jag far iväg uppåt värmland för festligheter, the lovely bones, eller flickan från ovan. Ett väldigt vacker film om att släppa taget, från båda håll. Filmen är bättre än boken, vilket är något väldigt sällsynt.
här är thrailern (OBS: SPOILER)

Chip!

Igår tog vi bilen och bara åkte, så där som vi är bäst på.


Jag ville som vanligt ha ett sånt där töntigt kort på oss tillsammans. det blev så här

jag gillart

typiskt! i morgon ska jag ha muntlig redovisning så självklart fick jag en böld till finne på hakan, en sån där som växer inåt, en sån där som gör så jävla ont och som vägrar försvinna på flera veckor..tack för det!

detta lyssnar jag på ikväll efter ett avsnitt av The pacific. vi har äntligen lyckas hitta en serie vi kan ligga och se på tillsammans utan att den ena av oss dör av tristess...
Serier ses bäst i sked

Nån tyckte att jag skulle utnyttja min webcam och lägga upp mer bilder på mig själv.. Här är min bästa webcam pose..
 
två timmar efter detta åkte jag o ett härligt gäng för att se degerfors kicka arslet av trollhättan!

jag älskar att jobba på STIL. jag har världens bästa arbetskamrater som får mig att skratta hela tiden. Jag har fantastisk trevliga kunder som ofta säger att jag är fin. Kan det bli bättre? Jag får dessutom chansen att hjälpa människor.
Tyvärr så är människor, framförallt kvinnor, otrolig duktiga på att att hitta fel hos sig själv. jag hör det varje dag. fula lår, ful mage, ful hals, fula ben. Jag blir galen! tänk om alla fokuserade på det man tycker om hos sig själv, fast det kanske man inte får?!
För ett tag sen tex var det en dam som provade en klänning, hon var överviktig. Hon kollade drömmande mot en skyltdocka med jeansleggings och sa nåt o att om hon inte haft så fula och äckliga ben hade hon köpt såna för hon tyckte det var så fint.
jag trodde först hon att hon var ironisk, hennes ben var långa och smala, hon hade ben folk skulle döda för och detta sa jag givetvis till henne. Hon tittade på mig, länge, jag hann bli nervös för hon stirrade så i ögonen på mig.
- Jag väntade på att du säga till mig att du skämtade men jag ser på dig att du menar allvar sa hon efter en stund som kändes ganska lång.
Det slutade med att hon köpte jeansentighten tillsammans med en tunika och jag fick en kram. hon blev så glad och fick, enligt henne själv ett helt nytt självförtroende vid 50 års ålder.

Hur fantastisk är inte detta?!
När jag läste teater i göteborg fick vi en läxa. att gå fram till en främling och ge en komplimang.
Kan vi inte lova att göra så, i allafall ett par gånger i veckan. Hur underbart vore inte det?



Här är förresten bild på halsbanden jag inte kunde välja på i morse..




jag vet att ISO-t är för högt men det orkade jag inte bry mig om.

Nu plugg inför ett prov som jag inte kommer klara...tackarrrr

Saybia – I Surrender

idag är systrarna S trogna flickvänner, på varsitt håll, varsin pojkvän, varsin fotbollsmatch i varsin by.