johannasofialouise

jag har blivit besatt av tanken på att jag om mindre än tre månader fyller 25. jag tänker på festen eller resan som ska bli minnet av denna födelsedag, jag tänker på vem som skulle vilja fira dagen, vilka jag kommer vilja skåla med, vart och hur allt ska bli av. mest av allt tänker jag på vad som förväntas av någon som är 25, vart i livet ska man vara, vad ska ha varit gjort? vad har jag att se fram emot? vad har jag för förväntningar? vilka mål är rimliga?
jag vet att jennifer, hon som varit med mig längst, i hela 15 år inte blir ett dugg förvånad, hon har varit med mig genom många åldersnojor. skillnaden nu är att jag faktiskt inte är nojig elloer orolig. jag har inga obehagliga svettningar och hjärtklappningar, jag spenderar inte timmar framför spegeln för att leta rynkor (jag behöver inte leta längre) framförallt tänker jag inte i termerna 25 - halvvägs till 50, som jag gjorde när jag fyllde 15 - halvvägs till 30.
jag ser fram emot att bli 25, 25 känns bra, vettigt. när man är 25 är det fortfarande okej att ta fel beslut, bete sig som en 18 åring, vara singel, inte i närheten av att vara färdig med någonting. det är okej att inte riktigt ha landat. jag trivs med att snart vara 25 och fortfarande känna mig livrädd över att jag inte vet någonting om framtiden, att jag fortfarande går vilse och att hjärnan och hjärtat ständigt krigar.
jag tycker att det fortfarande är okej att glömma allt som har med omdöme och ansvar att göra och istället falla fritt, helt fritt är visserligen en överdrift, jag vet att jag har ett skyddsnät och kanske är det därför det känns så enkelt. nu när jag är 25, till skillnad från när jag var 18 är just skyddsnätet - tryggheten som jag vet alltid finns där och tar emot. det där nätet som är allt från vuxensaker som försäkringar men framför allt är ett skyddsnätet självförtroendet, vänner och familj, kanske till och med en mognad och livserfaranhet som tar emot när man tagit ett lite för stort kliv...

kort sagt: 25 är som 18.fast utan det dåliga.


"Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig
Det kommer hända om det inte hänt
(Fy fan va skönt)
Du kommer brinna upp
Åh du kanske förlåtit kanske förlåter men
Du kommer aldrig brinna så igen, min vän"



jag.inte 25.

 

Jag har för första gången någonsin gråtit till ett blogginlägg.
jag har visserligen grinat många gånger den här veckan,
det är dagarna veckan innan den där veckan, ni vet. nu
tror jag att jag grät mest för att jag läst det vackraste och mest ärliga
som finns. jag grät för att jag aldrig skulle vara så ärlig, bara i hemlighet,
för den hon skriver om.

jag fick ett väldigt kärt återbesök i helgen, faktiskt ett väldigt ärligt sådant,
någonting gick nog fel ändå så jag försökte ställa det
 till rätta idag, det gick inte men jag hoppas den vet i allafall.
men för säkerhets skull ska jag säga det
igen.

jag går och lägger mig under täcket och vinglar

jag vill hit igen redan nu, fem minuter innan jag ska gå.

att det är trist att vara ensam. att man kan sakna mig då.
att, om du bara blundar ofta, så blir du nog kär i mig

men hon hjälper mig skrapa av honom

för jag är hon som står bakom ryggen och tar emot då han faller,
och aldrig hon som han står ansikte mot ansikte med.

jag,hästpojken och en väldigt massa tomma glas, sprit
och vinflaskor i en lägenhet som luktar rök med en härligt
blanding av drinkmix och begagnade snusar. en byrå med
brännmärken efter en oavslagen plattång som inte ens brukar fungera.
en härlig städning och en ännu härligare skoluppgift väntar.
min bloggtorka, som man kallar det för handlar mest om
att jag varje ledig stund istället läser om tjänstevikter, boggietryck och
förbudsskyltar. ibland sätter jag mig bakom ratten också, det ser ofta ut så här

she's tired of problems that you caused
her mind
tired of all those lies in your freak show
tired of being alone at night
being the lowest cat on earth

so Gloria steps out from the prison
Gloria's no longer the wasted disco girl
you've been dreaming about
Gloria alone now forever Gloria away in the air now
Gloria she's no longer your slave

jag var tvungen att förändra nånting
du hade just lämnat mig
jag vakna upp och höll om en dunk gin
men i drömmen jag just drömt höll jag om dig
och jag såg min ungdom
trampa gasen i botten
och sen köra rakt in i en bergvägg
man måste dö några gånger innan man kan leva

man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva
man måste genom skam
man måste genom drömmar
man måste dö några gånger innan man kan leva


...bara att lyda...

Efter några tråkiga dagar blev det igår en kul, iallafall var det kul på kvällen som gick i matlagningens tecken. Jag började med att bjuda på mat, en köttfärssås i all sin enkelhet men helt klart godkänd av de två som fick äran att spenderade denna kväll med mig.
Halv 8 halv åtta hos mig
Klockan 8 sveriges mästerkock
Klockan 9 Vad blir det för mat?
Halv 10 Leila bakar

Helge skoogs fantastisk låga men underbara humor, Leif Mannerströms mutter och ovilja att dra på smilbanden, Per Mobergs narcissism, Leilas kärlek till choklad, och deg, och choklad och deg...och deg...

Onsdagarna kan från och med nu inte bli bättre än så...du är också bjuden till carl åbyvägen 16, maten serveras klockan 7.
kravet är att du klarar av alla typ av inkorrekt humor och inte är speciellt kräsen med vad du äter..intresse för matprogram är att föredra.


korv är gott förstås

Jag fick en superfin jordglob i julklapp.nu vill jag ha fler.synd att de här kostar mer än vad jag betalar i hyra.

jag har drömt mardrömmar i princip varje natt i över en vecka, om vänner som dött, blivit sjuka, försvunnit. i natt drömde jag något fantastiskt, han som jag tänker på varje dag, som jag aldrig kommer få träffa igen stod helt plötsligt bara där, han var längre i drömmen än han var på riktigt men annars precis likadan, samma lugn, samma röst. jag kunde äntligen berätta för honom hur mycket jag älskar honom och mycket jag vill att han ska komma tillbaka. han svarade - men johanna, jag kan inte komma tillbaka, jag är ju död.