pizza-panik

En sak som jag verkligen, verkligen, verkligen inte tycker om att göra är att köpa pizza ensam. Tyvärr kommer jag inte på detta försen jag väl står där inne bland mjöl framför en turkisk pizzabagare som lovar äkta italiensk pizza..

Det jag hatar är att det känns som om ALLA tänker "stackars feta ensama människa". Jag ser det på deras miner, på deras kroppspråk hur de hånar mig och småler över sina egna perfakta liv.
Jag får verkligen kämpa så hårt med med impulsen att ta tag i kragen på pizzabagaren och skrika - Jag är inte ensam, jag är inte fet, jag ska äta maten tillsammans med min pojkvän men han spelar fotboll just nu och sen ska vi äta den tillsammans, tillsammans, tillsammaaaaaans!!
Det gäller inte bara pizzabagaren, jag får också lust att stanna alla de som kör förbi, cyklar förbi, går förbi. Man kan säga att de 50 meter jag har att gå från pizzerian är min- walk of shame.
 När jag kommer hem är jag ofta så andfådd och kallsvettig av att hålla mina känslor i styr att jag inte ens orkar se åt pizzan..Detta betalar man gärna 80 spänn för..

Over´n out!

RSS 2.0