johannasofialouise

inatt kämpade jag mig genom nattens febersvettningar, allt för att kunna väga så många plåster som möjligt, rösten försvann mer och mer och snytningarna blev tätare ju längre natten gick men är man kämpe så är man. det ska även tilläggas att detta klarades utan hjälp av minsta lilla tablett, ironiskt nog då plåstrens hem är just en läkemedelsfabrik.
resultatet av nattens kamp blev en fredag som sovits bort med undantag för en snabb tur till degerfors. jag blev väckt av en calle i eftermiddags vilket säger ganska mkt om hur länge jag sov.
snart hälsar madde på, jag hoppas att vi ska äta chips och ostbågar och se en trevlig film, kanske en tur till strömtorp för att se en boll slås runt, lite uppvärmning för morgondagens champins leuage som givetvis är en perfekt ursäkt för att dricka en öl och bete mig som en stereotypisk mansgris (och för att få se fina ben så klart).

aprils kämpade på recipharm gav mig en god lön, trots x antal missade övertidstimmar som kommer på nästa lön, med det sände jag ett fint paket till mami igår, varför undrade hon, för att hon förtjänade svarade jag så klart. själv investerade jag i en kamera som jag saknat alldeles för länge. 

 puss!

fina e och jag provade något nygammalt igår, något vi gjort många gångre förut, för väldigt länge sedan, vi har aldrig gjort det tillsammans. med viss bitterhet och skräckblandad förtjusning spenderade vi lördagskvällen i soffan klädda i mysisar, i soffan. fantastisk musik och mycket fniss gjorde kvällen till en av de bästa.
soundtrack:
adele
li
skinny
little bit
mauro
byssan lull

knyter banden med kent.
som alltid förstår jag inte varför jag
låtit dem vara borta så länge.


Som om Jag bryr mig
Så ökar vi igen
Jag är fartblind, kriminell
Du är aktuell Du bränns
Som om Jag bryr mig

just nu går livet väldigt fort, det kommer i vägen.
våren bestämde sig för att infinna sig och med
det bestämde sig livet för att lägga i ännu en växel.
jag tycker om det, oftast, när jag inte gör det
vet jag vad som finns bakom mig så det kommer
bli bra.

det har varit så många bra helger, min födelsedagshelg och påsken som följde etsar sig fast som mina absoluta favoritminnen på länge, mina vänner är de bästa, alla fina tjejer som åkte från sveriges alla hörn för att äta tårta och dricka drinkar med mig, mina fina killar som aldrig missar ett tillfälle att skåla, dansa och visa hur de älskar livet. 

sedan fick vi alla en anledning att stanna upp, det gjorde vi, pratade, lyssnade, grät, var tysta och skällde på livet som bestämde sig för att vara orättvist och jävligt elakt.

livet lägger sig i, ser till att inget får vara för bra, ser till att du älskar det för att sedan påminna dig om hur fort det kan kastas om. det ska helst gå fort och det spelar ingen roll hur mycket du älskar och uppskattar, ingen ska få glömma.

jag vill verkligen inte bli påmind och jag önskar livet vet hur rädd jag är om de jag har, det behöver inte bevisa någonting för mig, jag vet verkligen vilka som är viktiga, jag försöker visa det, ibland går det så jävla fel men inte alltid men när det gör det vill jag verkligen att det ska bli rätt igen. livet behöver inte påminna mig om någonting.
nu måste allt bli rätt igen.

Länge leve längesen
som jag minns det var det lätt
även när jag trillade omkull
Länge leve du min vän
du som alltid följt mig hem
nykter eller alldeles för full

Snön är vit som den var förr
när vi bodde dörr i dörr
men det var så längesen
Ja, det var säkert längre än

Sju sorger och åtta bedrövelser sen
så länge sen, så längesen
Du kommer nog aldrig mer vara min vän
det var för längesen