120131
Arbetsbefriad kallas det visst, en syssla jag är lagomt obekant med. tristessen står mig som man brukar säga, upp i halsen. Idag kan ha varit den minst oproduktiva dagen jag kan minnas på väldigt länge, då utan att vara sjuk eller bakfull. kvällsmat med caroline räddade dagen och ett samtal som gav mig en arbetsintervju morgon.
lyckligtvis varar inte arbetsbefrielsen speciellt länge för i morgon är det dags att möta gamla bekanta på ett nygammalt jobb.
för övrigt försöker jag vänja mig vid tanken på att leva mer trångbott än vanligt och att två favoriter befinner sig i en annat landnummer. vi får hoppas att 0033 och 0066 är snälla mot dem. lyckligtvis kommer 08 på lördag och skålar med mig, jag hoppas då på arbetsbefrielse.
Förresten, vad vet vi om att ta bort tatuering med laser? hit me!
lyckligtvis varar inte arbetsbefrielsen speciellt länge för i morgon är det dags att möta gamla bekanta på ett nygammalt jobb.
för övrigt försöker jag vänja mig vid tanken på att leva mer trångbott än vanligt och att två favoriter befinner sig i en annat landnummer. vi får hoppas att 0033 och 0066 är snälla mot dem. lyckligtvis kommer 08 på lördag och skålar med mig, jag hoppas då på arbetsbefrielse.
Förresten, vad vet vi om att ta bort tatuering med laser? hit me!
ännu en tanke.
120130
Den största frågan nu när jag efter många kalla månader tar klivet ut i vad man lite optimistiskt kallar för "bloggvärlden", är om jag faktiskt skriver ut i tomma intet, till ingen. den naturliga följfrågan är om jag egentligen bryr mig. alla goda ting är tre säger de så det återstår ännu en fråga som ter sig kanske ännu mer självklar än de tidigare två, bryr sig mina söta följare? jag vet att ni är minst åtta som ansträngt er till att faktiskt lagt till mig på bloglovin men jag tror inte mamma har bloglovin så jag räknar med att det är nio stackare som väntat på mina ord en hel vinter. en väldigt varm vinter på många sätt. en vinter som spenderats med nya, med gamla, med oväntade och med behövda människor.
jag kan inte lova att jag kommer bli långvarig, kanske är detta bara ett spontant infall, ett tecken på uttråkning eller så har en liten liten kreativ gen i mig fått övertaget.
kanske har jag fått dåligt samvete över att jag får ta del av i så många andras liv utan att ge någonting tillbaka, det sista förslagen är otroligt långsökt och inte så mycket på riktigt men oavsett orsak så är faktum att jag nu skrivit mina första rader i bloggen på väldigt länge. håll till godo!
jag kan inte lova att jag kommer bli långvarig, kanske är detta bara ett spontant infall, ett tecken på uttråkning eller så har en liten liten kreativ gen i mig fått övertaget.
kanske har jag fått dåligt samvete över att jag får ta del av i så många andras liv utan att ge någonting tillbaka, det sista förslagen är otroligt långsökt och inte så mycket på riktigt men oavsett orsak så är faktum att jag nu skrivit mina första rader i bloggen på väldigt länge. håll till godo!
en tanke, bara.
