johannasofialouise

jag har blivit besatt av tanken på att jag om mindre än tre månader fyller 25. jag tänker på festen eller resan som ska bli minnet av denna födelsedag, jag tänker på vem som skulle vilja fira dagen, vilka jag kommer vilja skåla med, vart och hur allt ska bli av. mest av allt tänker jag på vad som förväntas av någon som är 25, vart i livet ska man vara, vad ska ha varit gjort? vad har jag att se fram emot? vad har jag för förväntningar? vilka mål är rimliga?
jag vet att jennifer, hon som varit med mig längst, i hela 15 år inte blir ett dugg förvånad, hon har varit med mig genom många åldersnojor. skillnaden nu är att jag faktiskt inte är nojig elloer orolig. jag har inga obehagliga svettningar och hjärtklappningar, jag spenderar inte timmar framför spegeln för att leta rynkor (jag behöver inte leta längre) framförallt tänker jag inte i termerna 25 - halvvägs till 50, som jag gjorde när jag fyllde 15 - halvvägs till 30.
jag ser fram emot att bli 25, 25 känns bra, vettigt. när man är 25 är det fortfarande okej att ta fel beslut, bete sig som en 18 åring, vara singel, inte i närheten av att vara färdig med någonting. det är okej att inte riktigt ha landat. jag trivs med att snart vara 25 och fortfarande känna mig livrädd över att jag inte vet någonting om framtiden, att jag fortfarande går vilse och att hjärnan och hjärtat ständigt krigar.
jag tycker att det fortfarande är okej att glömma allt som har med omdöme och ansvar att göra och istället falla fritt, helt fritt är visserligen en överdrift, jag vet att jag har ett skyddsnät och kanske är det därför det känns så enkelt. nu när jag är 25, till skillnad från när jag var 18 är just skyddsnätet - tryggheten som jag vet alltid finns där och tar emot. det där nätet som är allt från vuxensaker som försäkringar men framför allt är ett skyddsnätet självförtroendet, vänner och familj, kanske till och med en mognad och livserfaranhet som tar emot när man tagit ett lite för stort kliv...

kort sagt: 25 är som 18.fast utan det dåliga.


"Nån kommer ta dina ungdomsår ifrån dig
Det kommer hända om det inte hänt
(Fy fan va skönt)
Du kommer brinna upp
Åh du kanske förlåtit kanske förlåter men
Du kommer aldrig brinna så igen, min vän"



jag.inte 25.