johannasofialouise

idag träffade jag fantastiskt fina emilie, inte emelie, emilie.hennes pappa ville att det skulle se franskt ut.
senast vi sågs var när hon fyllde 25 år, det var i maj förra året. för några år sedan kände vi knappt varandra men bestämde oss ändå för att dra iväg en vecka till bulgarien, jag hade inga pengar eller beviljad semester men hennes föräldrar lånade mig pengar, jobbet struntade jag uppenbarligen i (tror jag fick min pappa att ringa och hitta på att jag var sjuk). den veckan bestod av allt man förväntar sig en chartresa till sunny beach ska innehålla, fylla och lite mer fylla, tomatsallader istället för mat, många nätter och morgonar med kaptenen i högsta hugg och väldigt lite solning, jag var minst lika blek när jag kom hem som var jag innan. resan var så klart det vildaste vi gjort, vi gjorde allt vi sa på planet ner att vi inte skulle göra och lite därtill ((förlåt mamma, men jag överlevde utan större men för livet, endast en förkärlek till en viss kapten morgan). hur som helst så var vi mer eller mindre fastbundna i varandra efter den resan. jag hade egen lägenhet som emilie spenderade sin lediga tid i, hon sov i klippansoffan tills hon skaffade en egen, givetvis i samma hus. sen flyttade vi, emelie till skövde, jag till göteborg. trots att det faktiskt inte alls är speciellt långt där mellan så blev det få besök till varandra.
idag sågs vi igen, första gången sedan maj förra året, det hade verkligen lika gärna kunnat vara igår. att det nästan var ett år sedan märktes inte, vi tog vid där vi slutade, uppdaterade varandra, såg igenom varandra precis som vanligt. återigen lovar jag själv att bli bättre på att hålla kontakten med de som betyder mest...