johannasofialouise

Ibland får jag för mig att jag längtar efter att få sova i våran stora säng själv, att det på något sätt skulle vara skönt att få röra sig runt utan att krocka med honom eller utan att vakna av den värme det blir när vi varje natt, på något sätt alltid lyckas hitta till varandras kroppar.
Fan vad fel jag har, påminn mig nästa gång jag yppar något sånt. C i Örebro och jag ensam i våran stora säng, utan någons famn, utan någons andedräkt, utan någon att krypa in hos när det blir kallt, ingen att knuffa bort när det blir varm.
Det var bara en natt som tur är, i natt är allting som vanligt ingen.

Jag måste erkänna att jag då och då saknar håret