fattas

Sen jag var liten har jag alltid velat springa barfota längst en tågräls för att hoppa in i vagnen till ett gammaltgodtåg. Där inne ska man sitta med ett timotej-strå i munnen och lyssna på nån luffare som blinkar gitarr och sjunger blue-grass. Han hade varit det perfekta sällskapet.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0