johannasofialouise

Det är dags att bli seriös!
Jag har en fråga som jag har funderat väldigt mycket på den senaste tiden, en fråga som jag för några år sedan aldrig trodde jag skulle behöva ställa men, here we go:
Sen när blev det ok att vara elak mot människor bara för att de är smala?

Som mest vägde jag 72 kg, med 165 cm över havet så var jag alltså överviktig, inte extremt, men i alla fall.
Idag 4 år senare väger jag runt 55 kg, syrran stal min våg så jag vet inte exakt, detta är normalvikt. Att jag nu har gått ner i vikt har medfört att folk tycker att de kan säga vad som helst om mitt utseende, värdera, analysera och granska på ett sätt som jag aldrig var med om när jag var större. Folk kanske gjorde samma sak då men i alla fall aldrig direkt till mig.  Nu är det annat, jag har fått höra saker som
-Usch, du var mycket finare när du inte var så smal
-Herregud, hur ser du ut?!
- Så vill jag inte att min tjej ska se ut
- Det ser ut som du (pekar på en affisch med en halvnaken drogmissbrukande Jim Morrison)
- Få se på dig, snurra runt, fy fan!

Om man skulle byta ut ordet smal mot tjock i den första meningen så skulle diskussionen vara en helt annan, då pratar vi mobbing, förlämpning och kanske till och med kränkningar. Men är man smal så är det tydligen ok att säga vad som helst.
Jag kan ta detta, jag kan ta att folk som man knappt känner kommer fram till mig och säger sådana saker , ibland. Jag är inte mer än människa och så jag kan faktiskt också bli sårad men oftast bryr jag mig inte men jag tror att  det är långt ifrån alla som inte bryr sig så jag tycker att man ska vara jävligt försiktig innan man öppnar munnen för att lägga en värdering i folks viktminksning.
Man vet aldrig orsaken bakom en vikdnedgång eller hur människan mår av att ha tappat vikt.. Det alla verkar acceptera är att  om man är överviktig så ligger det en psykologisk orsak bakom men när man går ner i vikt så tappar man all hänsyn och respekt.
Missförstå mig inte, jag blir jätteglad när folk ger mig komplimanger, det gör inget att folk frågar hur det har gått till och säger att jag ser bra ut, jag mår väldigt bra, jag har inga ätstörningar eller komplex. Samtidigt som det till en början är väldigt svårt att vänja sig vid att vara smal, ibland när jag shoppar kläder hämtar jag fortfarande stl L för att sen komma på att jag behöver S och ibland får jag påminna mig om att jag tycker att jag ser bra ut trots folks påhopp.
Det är också svårt att gå ner i vikt, det vet nog alla så varför ska man trycka ner folk som har lyckats? Jag gick visserligen ner en hel del de månader jag hade körtelfeber, folk brukar jubla när jag berätttar det - Fan vad gött, hur får man det? Ni hör ju idiotin.
Jag har en otrolig vän som varit sjuk i anorexi, och tro mig, hon har haft ögonen på mig. Hennes anorexi började med just detta, att folk blev så otroligt fixerade vid hur hennes kropp såg ut och så  när hon  märkte  att min omgivning reagerade likadant mot mig har hon haft flertalet allvarliga snack med mig och kanske är det tack vare henne som det inte blivit en fixering för mig att fortsätta gå ner och istället ha en sund inställning till min vikt.
Det jag egentligen vill säga är att var lite snälla mot varandra, är ni orolig för någon så säg det istället för att vara elak, tänk efter lite vad ni själva skulle känna, tro aldrig att ni vet hur någon mår utan fråga istället, eller helt enkelt - har du inget snällt att säga så, håll bara käften.