En småstadsbrud som fann sig själv i storstaden, för att sedan finna det vackra i småstaden. Johanna skapar komplikatoner för att slippa det enkla, berättar om ilska och fulhet för att dölja att hon egentligen är en lycklig narciccist med hjärtat på det rätta stället.
lurendrejeri.
nu har jag tränat i tre veckor men jag ser fortfarande inte ut
som snygg-kropp-med-alldeles-för-hurtig-personlighet-marie sernholt.
herregud! hon tycker nog om grovt bröd, om hon äter bröd överhuvudtaget.
det ska ju vara en dödsfälla att äta bröd. fan, jag som älskar vitt bröd. grovt bröd är
faktiskt inte ett dugg gott. ni som äter lingongrova, vad är det för fel på er?
enda anledningen som man köper sallad är väl för att man får med bröd?
Helgen var fin. jag åt godis, chips, drack coca cola och drack vin i fint sällskap. dagen efter tränade jag.
det där med att träna dagen efter man druckit alkohol verkar vara en dödssynd i träningsvärlden. när jag var på gymmet förstod jag varför, det är ju så klart mycket roligare att träna medans man dricker.
det är lördag idag. efter en otroligt dålig löptur såg jag snabbt till att jag fyllde en godispåse på nöjesbutiken. jag såg givetvis till att fylla lite extra, man vet ju hur killar är..när man frågar om de vill ha säger de alltid, alltid nej men det tar aldrig många minuter innan de är där och nallar ens favoriter i allafall.
det är med att jag inte ska äta godis mer en än gång i veckan är långt ifrån på grund av att jag vill gå ner i vikt, jag har med mina ca 56 kilo inte så mycket att ta av nämligen, det handlar bara om jag i vanliga fall äter godis i princip varje dag. vad det gör med tänder och blodsocker vet vi ju alla. sen att vara en slav för allt som är färgglatt och fullproppat med socker, färgämnen och sjukt mycket e-ämnen är ju något som jag borde ha växt ifrån för så där 20 år sedan.
det är just det där med godis som är det mest provocerande jag vet mer er som tränar som galningar. lägg gärna upp bilder på era smärta fina kroppar, fortsätt söka bekräftelse genom att lägga upp era svettiga vackra ansiktet i närbild efter en stenhårt work out pass(hur i helvet gör ni för att bli så där snyggt svettiga?), spänn era biceps och magrutor om ni mår bra av det, det gör mig absolut ingenting och jag bekräftar er gärna MEN för i helvete....jag menar...snälla...sluta lägg upp bilder på jordgubbar, melon, hallon, körsbärtomater eller morotsstavar och påstå att det är godis. Frukt/grönsaker är jättegott verkligen, men det är aldrig godis oavsett vad eran mamma och pappa lurade i er som dagisbarn...herregud folk, ät riktigt godis en endaste gång så lovar jag att ni kommer förstå skillnanden...jag skulle kunna fortsätta skriva om det här men jag tror ni förstår vad jag menar. nu har jag en stor godispåse att äta upp och en flaska vin som ska avnjutas i gott sällskap...
taggar: om salmiakbalkar växte ur marken skulle jag vara den första som visste det, tro mig!
så där ja! tränad igen. det gick ju bra idag med om man inte räknar med det där lilla missödet att sms:s samtidigt som jag sprang på löpbandet. utan att avslöja för mycket kan jag säga att jag hamnade lite längre bak på bandet än vad jag tänkt.
det gick mindre bra att ta passfoto. herregud som jag stod framför spegeln och fixade håret innan jag åkte iväg, allt detta plattande, fönande, sprayande och posande framför spegeln hemma bara för att åka till polisen och stirra in i en blå ring utan någon som helst aning om att håret hade flyttats från ett härligt, naturligt och nära perfekt svall till vad som mer kan beskrivas som wet cat looken, på ena sidan. på andra sidan hade håret trasslat in sig i sig själv och blev en mer virvelvind look a´la carola sjunger främlig i melodifestivalen.
signaturen skrev jag på ett bord som stod i knähöjd och därför förvandlades min långt ifrån tidigare perfekta signatur till en mer sned krusidull som en 3 åring skrattat åt.
passtanten frågade om jag var nöjd när jag såg i en onödigt förstorad bild av hur mitt pass kommer se ut.
- NÖJD?! JAG ÄR FÖR I HELVETE INTE NÖJD SER DU VÄL!? ÄR EN SPEGEL FÖR MYCKET BEGÄRT KANSKE?! skrek jag intetill tanten bakom glasrutan. jag var lite rädd att hon var beväpnat och skulle tvinga in mig i någon slags fyllecell så jag gjorde som en sann fegis som inte vill vara till besvär skulle gjort..
- mmm jag är nöjd. betalade artigt 350 spänn för eländet och gick därifrån.
Ikväll eller i morgon ska jag dela med mig av vad jag tycker är det mest provocerande med träningsfolk. så länge kan ni ju titta på det här...
det där med att säga att man börjat träna,igen. väcker starka känslor hos många och de flesta delar gärna med av sin kunskap fast man faktiskt inte har bett om den. detta gör allt så mycket mer komplicerat. jag har aldrig funderat så mycket över det där med ätning som jag gör just nu. jag är typ rädd för att äta frukost!
orsaken...vissa säger att det är helt galetcrazymotherfucker att äta innan man ska träna medan vissa säger att det är insaneinthebrain att inte göra det. och nu sitter jag och stirrar på brödet och yogurten (som säkert är helt bananas att äta överhuvudtaget) och funderar på hur jag ska lägga upp det här.
planen blir nog så här: äta frukost som jag tycker om, en vit smörgås med fet ost, en hård smörgås med fet korv och lite fet sockrad fruktyogurt. bli mätt. ordna pass hos polisen.träna.äta sen lunch, tacorester från igår.
förresten så har jag drömt hela natten om att jag rört och tittar på smågodis, upphällt i en dillchipsskål. inte ens i drömmen fick jag äta. den första jag tänkte när skate/surf/snowboardgalningen kom hem tidigt i morse efter nattjobb och la armen om mig var "mjölkchoklad är väl inte så farligt".
jag har börjat träna. igen. det är långt ifrån den första gången som jag börjat träna igen. förmodligen inte den sista heller. många tror, av olika logiska eller ologiska anledningar, att jag faktiskt aldrig har tränat. sanningen är att jag kan rabla upp x antal gånger som jag har flåsat mig genom en timme av livet på ett pump pass och tänk aldrig igen för att morgonen efter fått rulla ur sängen och skrika som en fyraåring som kämpar sig ur en bävernylonoverall innan någon hittat mig gråtandes av smärta. ni vet allt det som blev var så inne för ett gäng år sen, spinning, pump, body balance..jag har gjort allt! men bara en gång. orsaken bör vara solklar om ni läst föregående mening. dock så var jag på flera pump pass. jag lärde mig den där förbannande ordningen till slut och var så jävla stolt att jag slutade stå längst bak för att synas så lite som möjligt när jag mest stod och tittade på de andra som flaxade omkring. vad tror ni hände när jag tagit ett helt steg längre fram och kände mig för första gången säker på vad jag gjorde i en gymsal. Joooo då bytte de ordning på skiten! jag kom aldrig mer tillbaka.
jag minns när jag var på min enda lektion i body balance. för er som inte vet så går det ut på att göra så många charader av jägare och exotiska djur som man kan på en timme och samtidigt se lugn och harmonisk ut.
hur som helst var jag där med min vän A som var lika sugen som jag på att slösa bort minst två avsnitt av vänner säsong tio med en näve saltlaktits i ena näven och en glas med kir i andra. anledningen att vi var där var att vår gemensamma vän var instruktör. vi genomled passet, såg flera gånger hur vår vän fnissade åt oss men tänkte att det är ju så klart för att vi känner varandra, inte för vad vi fick höra sen hur hon tyckte vi såg roliga ut för att vi inte särat våra ben tillräckligt mycket. det blev inga mer missade vänneravsnitt den hösten.
spinning förresten? vem tycker om det egentligen? dagen efter mitt enda spinningpass hade jag så ont i rumpan att jag vill inte ens börja spekulera i jämförelser om vad som kan ha gjort lika ont.
jag gav upp passen och bestämde mig för att hålla mig på gymmet, jag bokade en tid på stadens hippaste för en genomgång av de olika maskinerna. jag förklarade noga min rädsla för träningmaskiner som jag alltid tyckt ser mer ut som tortyredskap från saw III än något som ska få dig att må bra och leva längre. det hjälpte inte, 122 tusen maskiner senare stod mina ögon i kors, inte av fysiskt utmattning utan av mental uttömdhet på information. vilken maskin tränade vad? vilken maskin var det så viktigt att hålla händerna rakt i? vilken maskin skulle absolut inte ha för mycket vikt på? vilken kunde man skada sig på resten av livet om man inte höll nacken nedåt, eller var det uppåt? jag kom aldrig tillbaka, jag möter instruktören vid godishyllan på maxi ibland och jag tittar alltid lika skamset ner i salmiakbalkarna.
nu är jag iallfall på gång igen. anledningen en inplanerad surfresa. det är smällar man får ta när man faller head over heels för en surf/skate/snowboardgalning. men jag håller mig borta från hippa gym och hysteriska gympass. jag gymmar ensam eller med surf/skate/snowboardgalningen i gymmet i huset bredvid hans. som mest har en äldre dam varit där samtidigt och om hon ser hur jag kämpar med mina rygglyft eller mina 10 kg bicepsövningar gör faktiskt inte alls mycket.
jag lyckas inte alltid hålla mig ifrån skrivandet, speciellt inte på nätterna, speciellt inte när jag jobbar natt och faktiskt måste vara vaken. jag skriver för lite, det rycker i fingrarna innan jag ska somna och mentalt skriver jag sida efter sida med mer eller mindre viktiga tankar. för några veckor hittade jag gamla handskrivna dagböcker med ord om kapitel i livet som nu är avslutade, bra och dåliga saker som jag inte vill glömma eller ha ogjorda men som ändå passar bra att ha tryggt instängt i en låda i ett låst källarförråd. det är läge att fylla en ny bok med handskrivna ord med nya kapitel om nya tankar, människor och känslor som jag alltid vill ha med mig, fylla en ny bok med positivitet och naivitet, kärlek och resor, onödig förtvivlan och behövlig tröst. jag som samlar på tankar och känslor känner mig alltid många kilon lättare när jag fått skriva ur mig saker som känns som slöseri med tid att prata om. i morgon kommer jag köpa en ny bok som jag skriver i på riktigt. tack och hej. under tiden kan nu ju lyssna på den här College & Electric Youth – A Real Hero
det är flera plusgrader ute jag har insett att jag inte alls är speciellt förtjust i kött jag har en ny favoritlåt jag har träffat ätit lunch med personer jag tycker om jag skrattade åt knugens tafatta försök att tala inför journalister jag ska förhoppningsvis se en bra film på bio jag blev väckt av finaste
jag har löst korsord hud mot hud jag har haft skinnjacka på mig utomhus utan att frysa jag har kört bil i solglasögon jag har ätit lakrits till frukost mina tvkanaler är på rätt plats jag har varit vaken sen 0500 min lägenhet är rensad på onödiga saker min lägenhet luktar rent jag har skrattat med calle jag har haft solen i ögonen jag behöver inte posera sminkad och uppklädd en kvart efter fött barn. jag har träffat mamma och jennifer jag har tagit fram mina favoritsjalar vi somnar tillsammans
om christoffer collin tycker att lana del rey har gjort 2000 talets bästa skiva så har han bara lite fel. den är den här som är den absolut bästa skivan någonsin och för andra jobbnatten i rad håller den mig sällskap. en timmes perfektion.
You came out of nowhere. Stealing my heart and brain. Flaming my every cell. You make me feel myself. Will you stay in this land forever?
det är en fredag efter midnatt och de flesta är troligen vakna av roligare skäl än mina. jag befinner mig i degerfors på nattjobb och läggdags för mig blir i morgon förmiddag. viktigare för mig att minnas och för er att veta är att jag igår, 8 år efter jag har haft legal rätt, bestämde mig för att klara den tredje uppkörningen och därmed tillåts jag nu att på egen hand köra bil. en känsla med skräckblandad förtjusning över att ha klarat det väldigt mycket på egen hand efter en del slit och tårar samtidigt som den där detaljen om att köra ensam, eller att ens lära mig köra min egen bil känns otroligt obekvämt. lyckligvis får jag några dagar på mig att vänja mig vid tanken då min bil, trots 21 års ålder inte lärt sig starta eller så vägrar den bara efter ha stått oanvänd och frusen de senaste månaderna. trotsålder kanske? firandet av körkortet blev finare än jag förväntat mig, tre perfekta rätter serverat till champagne lagat av min favorit.
det är ännu en måndag, en mindre händelserik sådan. lördagen som var, var så mycket bättre. två fina e:n tog sig tillbaka och det firades på stadens alla uteställen efter inte mindre än två förfester. det krävdes en hel söndag med mycket fett, socker och kärlek för att få tillbaka den borttappade balansen. fredagen var desto lugnare men inte på något sätt sämre, på spåret, skavlan, catfish och prank mirror på hotellgatan med c.collin var väldigt mycket vad jag behövde.
i morgon ser vi fram emot ny arbetsplats. ikväll lyssnar jag på Michael Kiwanuka
Herregud vad jag ville stanna kvar under täcket när klockan ringde och temperaturen skröt över sina tolv minusgrader. självdiciplinen vann och en timme senare trängdes jag med carro och tre äldre herrar i strandbadets motionspool. 1000 meter senare, en stund i bastun med hårinpackning och ansiktsmask kände vi oss ganska nöjda och kände mer eller mer att vi kan ta oss an kebenikajse.