det där med träning.
jag har börjat träna. igen. det är långt ifrån den första gången som jag börjat träna igen. förmodligen inte den sista heller. många tror, av olika logiska eller ologiska anledningar, att jag faktiskt aldrig har tränat. sanningen är att jag kan rabla upp x antal gånger som jag har flåsat mig genom en timme av livet på ett pump pass och tänk aldrig igen för att morgonen efter fått rulla ur sängen och skrika som en fyraåring som kämpar sig ur en bävernylonoverall innan någon hittat mig gråtandes av smärta. ni vet allt det som blev var så inne för ett gäng år sen, spinning, pump, body balance..jag har gjort allt! men bara en gång. orsaken bör vara solklar om ni läst föregående mening. dock så var jag på flera pump pass. jag lärde mig den där förbannande ordningen till slut och var så jävla stolt att jag slutade stå längst bak för att synas så lite som möjligt när jag mest stod och tittade på de andra som flaxade omkring. vad tror ni hände när jag tagit ett helt steg längre fram och kände mig för första gången säker på vad jag gjorde i en gymsal. Joooo då bytte de ordning på skiten! jag kom aldrig mer tillbaka.
jag minns när jag var på min enda lektion i body balance. för er som inte vet så går det ut på att göra så många charader av jägare och exotiska djur som man kan på en timme och samtidigt se lugn och harmonisk ut.
hur som helst var jag där med min vän A som var lika sugen som jag på att slösa bort minst två avsnitt av vänner säsong tio med en näve saltlaktits i ena näven och en glas med kir i andra. anledningen att vi var där var att vår gemensamma vän var instruktör. vi genomled passet, såg flera gånger hur vår vän fnissade åt oss men tänkte att det är ju så klart för att vi känner varandra, inte för vad vi fick höra sen hur hon tyckte vi såg roliga ut för att vi inte särat våra ben tillräckligt mycket. det blev inga mer missade vänneravsnitt den hösten.
spinning förresten? vem tycker om det egentligen? dagen efter mitt enda spinningpass hade jag så ont i rumpan att jag vill inte ens börja spekulera i jämförelser om vad som kan ha gjort lika ont.
jag gav upp passen och bestämde mig för att hålla mig på gymmet, jag bokade en tid på stadens hippaste för en genomgång av de olika maskinerna. jag förklarade noga min rädsla för träningmaskiner som jag alltid tyckt ser mer ut som tortyredskap från saw III än något som ska få dig att må bra och leva längre. det hjälpte inte, 122 tusen maskiner senare stod mina ögon i kors, inte av fysiskt utmattning utan av mental uttömdhet på information. vilken maskin tränade vad? vilken maskin var det så viktigt att hålla händerna rakt i? vilken maskin skulle absolut inte ha för mycket vikt på? vilken kunde man skada sig på resten av livet om man inte höll nacken nedåt, eller var det uppåt? jag kom aldrig tillbaka, jag möter instruktören vid godishyllan på maxi ibland och jag tittar alltid lika skamset ner i salmiakbalkarna.
nu är jag iallfall på gång igen. anledningen en inplanerad surfresa. det är smällar man får ta när man faller head over heels för en surf/skate/snowboardgalning. men jag håller mig borta från hippa gym och hysteriska gympass. jag gymmar ensam eller med surf/skate/snowboardgalningen i gymmet i huset bredvid hans. som mest har en äldre dam varit där samtidigt och om hon ser hur jag kämpar med mina rygglyft eller mina 10 kg bicepsövningar gör faktiskt inte alls mycket.
over and out!
Kommentarer
Postat av: Ann
ännu ett "skojigt" träningsminne är ju du och jag på sats i gbg. nåt slags boxningspass var det, och vi kände oss lite som om vi var på maskerad. jag hade dessutom stukad fot. minns du?
Postat av: Johanna
Jaa jag minns! Vi värmde upp genom att springa runt i en, kändes så mellanstadiet!
Postat av: Anonym
Men ni var ju duktiga på bodybalance! Det var ju bara lite konstruktiva tips ni fick!
Men good for you att du börjat träna igen, vill du få tips på yogaövningar (tänker främst på "kamelen" och "koansiktet") är du välkommen hit till mölltorp! Du är såklart välkommen utan yogan också :)
Postat av: Anonym
Föregående inlägg var förstås från bodybalance-instruktören om det inte framgick!
Postat av: johanna silfverhjelm
jaa så klart det var instruktören...en mycket duktig men fnittrig sådan. men who can blame her? jag hade fnittrat mig harmynt om jag sett mig själv försöka slappna av i "gasellen"..
vore svinkul att hälsa på ullis =)
Trackback
