all we ever do...
jag vet bara att hade det inte varit för vissa helt fantastiska människor så hade allting varit 1000 gånger värre, människor som fått mig att skratta och ha kul, människor som lyssnat, tröstat och skällt på mig. människor som stått ut. människor som ställt upp utan att begära någonting tillbaka.jag hade troligen gått under utan dessa människor. TRUE STORY
<3
Vi skulle alla göra det om och om igen.. Precis som du skulle ha gjort.
been there. men vet ändå inte vilka tips jag kan ge. det är bra att ha folk omkring sej som kan bära en när man inte själv orkar. det blir bättre tillslut.
"gråt en flod, bygg en bro, gå över den" :*
och som min vän elin sa:
Appropå psykoanalys så finns det ju den klassiska "sorgens fem stadier". Förnekelse, ilska, köpslående, sorg, acceptans. Vissa går igenom dom rakt av, steg för steg medan andra loopar runt, hoppar fram och tillbaks. Två framåt innebär ett steg tillbaks senare för att varje stadie måste ägnas tid åt i slutänden. Summan är att sorg inte kan påskyndas och vi kommer att bete oss irrationellt innan vi tagit oss igenom alla steg (inga qickfix's).
Freud: "Fastän vi vet att den akuta sorgen kommer att ge med sig efter en sådan förlust, så vet vi också att vi kommer att förbli otröstliga och att vi aldrig kommer att hitta en ersättning. Det spelar ingen roll vad som kommer att fylla ut tomrummet. Även om det blir fullständigt utfyllt, kommer det ändå alltid att förbli annorlunda. Och i själva verket är det så det bör vara. Det är det enda sättet att fortsätta den kärlek vi inte vill överge."
